Min blogg är lite som en dagbok, det är skönt att få skriva av sig lite ibland, och man får bortse från alla dumma kommentarer man kan få.. 

Idag har jag varit och träffat en psykolog tillsammans med min pappa. Det var första gången hos henne, har varit hos en annan innan, men hon skickade en remiss vidare så aa... Men i alla fall... Vissa saker tar jag för lätt på, och vissa saker för hårt. Så är det med allt, jag har en "on" och en "off" knapp och inget där emellan. Jag vet egentligen inte vad "lagom" är förnågot. Jag inser inte allvaret med mig själv, kan för tillfället bara se andra. Det här blir bara värre och värre, mitt liv går sakta med säkert ett trappsteg ner för varje dag. Vissa dagar går det såklart upp också, men mest känns det som det går ner. 

Det kan ibland vara jobbigt att höra någon annan säga saker och ting även fast man vet om det själv. Jag har haft lite svårt med maten och så den sista tiden, men jag har även haft svårt att erkänna det för mig själv att det har varit så. Jag går liksom vård och omsorgon på gymnasiet så jag är så medveten om hur jag mår hela tiden, vilket också kan vara lite jobbigt ibland. Men i alla fall, det där med maten. Psykologen jag gick till idag ville boka in mig så snabbt som möjligt hos en läkare, hon sa att det kan röra sig om en ätstörning. Jag blev stel i hela kroppen när hon sa det!

Ena sidan av mig sa, "jag vet, jag vet", en annan sida sa, "nu ska jag äta mig fet, jag har ingen ätstörning!", och en sida sa, "vad är det?".

Snacka om att vara delad på tre... Åhh orkar inte med detta mer! Är så trött på all skit, jag har ingen annan att skylla än mig själv, så den ända jag är arg, förbannad och ledsen på, är mig!!! Men jag är lite rädd också

Satt säkert en halv timma framför brasan idag, nu ikväll. Bara kasta in mer och mer ved, såg veden sakta falla ner, medans elden steg upp i den nu gansa rökfyllda skorstenen. 

Jag kände hur mina kinder blev varmare och varmare av elden framför mig. Jag kände en lugn, en svalkande känsla genom hela kroppen, trotts att min tempratur sakta steg. 

För första gången idag kände jag ett lugn, harmoni, problemlöshet och i alla fall lite som en människa. Hela denna dagen har gått till att springa runt, hämta och lämna dator, springa upp och ner för trappor, ha bråttom till buss och spårvagn, försöka koncentrera mig på de tråkiga lektionerna och med allt detta missade jag lunchen i skolan och åt bara ett halvt päron på hela dagen.. Inte lika bra. Kände i slutet av skoldagen att jag blev lite skakig, inte så konstigt kanske.

En dag fulld av olika känslor och tankar! Denna dagen har varit allt annat än lugn. Det har ändå varit rätt lugnt men inte i mitt huvud. Det har snurrat runt sååå mycket.. Stackars huvud. Har i alla fall kommit ned i varv lite nu. Lyssnar på härlig musik, dricken te, har en varm go vetekudde på nacken och sims 2 är i full gång med installationerna. 

Jag tror nog alla kan känna igen sig lite i denna bilden!

Hur ofta kollar man sig i spegel och säger wow, vad snygg

jag är idag?

Nja inte så ofta kanske. Men det borde man göra!!!!

Det är såhär det borde vara! Man borde kolla sig i spegel

och älska sig själv för precis den man är! För ni är fina

Det hjälper inte att man skäller! "Må bra, gör det... Gör det"... Hur hjälper det mig? Nej det gör det inte!!!! Det är inte det att jag inte vill lyssna på vad du säger, men det går bara inte in. Ge mig ett ultimatum, pressa mig lite, ge mig något att fortsätta kämpa för. 

Det är ingen ide att säga till någon som mår dåligt att sluta må dåligt, att säga till att personen ska göra något bra av sitt liv. Absolut, säg det, men ge personen en andledning. Bara ett av många exempel: 

Du kan inte säga till någon att sluta skära sig, ge dem en anledninga att sluta skära sig!

Det hjälper inte när du skäller och skäller. Om man som kompis är trött på detta och tycker att allt gått för långt, säg istället

"Kämpar du inte för att må bra, och inte mår bra snart, orkar inte jag vara din vän mer"

Då kan jag lova dig att personen får något att tänka på, även något att kämpa för! Detta ger personen motivation, att orka gå ett steg till, att faktiskt kämpa för att inte förlora sin vän

Fattar ni skillnaden. Absolut säger jag detta från egna efarenheter, men jag säger det även till er! Det är tufft att vara kompis till någon som mår dåligt, men det är extremt jobbigt för personen som mår dåligt att ständigt må dåligt! Du vinner inget på att skälla och vara hårt... Tillslut kommer personen sluta lyssna helt på det, och man stänger av. 

Nu kanske ni undrar varför jag skriver detta, vad har hänt liksom? 

Som jag sa innan så är det från egna efarenheter. Jag vet att det 

är jobbigt att må dåligt, men jag vet även att det är jobbigt att

vara den som ser på när någon annan mår dåligt... Oavsett vem 

du är i detta så får du inte sluta kämpa, inte vara elak men inte

heller för snäll. Man måste få höra sanningen ibland, även om den

kan vara tuff, hårt och jobbig. Det kan göra ont ibland att höra 

sanningen, men tro mig, det är det bästa i alla lägen. Man ska 

vara ärlig, oavsett om det ibland tar emot!!!

Säg inte åt mig vad jag ska göra

Ge mig en anledning att göra det

Kämpa vidare, låt ingen trycka ner dig, för inne i ditt

hjärta finns det alltid någon som ser dig. När hoppet är

borta och du inte kan få luft, tänk på din framtid, även om 

det känns tufft. Du kommer bli nått, det kommer vi alla,

fortsätt vandra framåt och vägra falla. Det kommer gå bra

det kommer ordna sig, jag vet vad jag talar om så lite

på mig. Ge inte upp du har mycket kvar att ge, det är inte

ditt fel om ingen annan ser

Din insida av guld ett hjärta av rubin

Lyssna ej på andra, du vet att du är fin

Att älska sig själv och acceptera sig själv precis som man är, det är nyckeln till väldigt mycket! Jag läser många av era bloggar och det är skrämmande hur många som inte har någon bra självkänsla. Dålig självkänsla leder till väldigt många psykiska problem som depression, ångest, ätstörningar, destruktivitet och mycket mer. Man måste tro på sig själv och försöka att se möjligheterna och inte alla hinder. Jag har själv väldigt svårt med detta så jag vet att det inte är lätt och det hjälper inte när andra tjatar på en hela tiden. 

Försök fokusera på det du är bra på, det du kan, och inte det du inte klarar. Jag tror eller jag vet att alla ni är bra på någonting, man måste bara komma på det själv. Innan man kommer på det kan saker och ting kännas tungt, mörkt och allmänt hopplöst. 

Man får inte heller ha för bra självkänsla på så sätt att man trycker ner någon annan eller blir för egoistisk. Har man bra självkänsla så behöver man inte hela tiden visa sin bästa sida, vara duktigare än alla andra, få bättre på prov mm. Är man trygg i sig själv och har bra självkänsla så vet man att man är bra ändå, du behöver inte bevisa det för någon annan.

Tro mig, du är bra