I början av oktober började jag gå hos en psykolog.. Det var en kompis som sa till mig att söka hjälp eftersom hon inte längre kände igen mig typ! Jag åt väldigt dåligt (Jag som annars älskar mat) och jag var väldigt ofta inne i min egna värld och var väldigt tyst och nedstämd. Jag var nästan alltid trött efterom jag inte kunde sova pga ångest.

Jag började då gå hos en psykolog på umo. Jag sa aldrig något till mina föräldrar trotts att de märke att något var fel. Man behöver inte vara blind för att inte se att jag inte längre har samma aptit som förut. Men i alla fall jag sa inte något till dem, inte till någon faktiskt. Det var enbart min kompis som visste om det eftersom det var hon som "sa till mig". När jag pratat med psykologen några gånger så ville hon att jag skulle prata med en psykiatriker, för olika anledningar och bokade in mig hos en. Då började jag känna att det var dags att säga något till mina föräldrar. Kände mig nästan elak som inte sa något

Det tog mig ungefär 2 månader att få mod och styrka till att berätta för mina föräldrar. Men sedan när jag väl berättat, tog det bara 1 vecka innan nästan hela släkten visste om det... Japp, tack för den typ!!! Mår ju fan bara ännu sämre när folk vet hur jag mår eftersom de behandlar mig på ett annat sätt då lixom... Förut kunde jag ändå fly hem till ex min faster när jag tyckte det var lite jobbigt för jag visste att hon skulle få mig på andra tankar!

Vad ska man göra nu då, när alla vet! Ibland känner jag mig som fast i min egna kropp... kanske konstigt med sant

I'm trying my best to stay strong, and i'm so tired of crying...  

Mitt nyårslöfte som jag har tänkt att hålla hela 2013 är godisstopp!!! Jag ska inte äta godis, chips eller dricka läsk. Men jag får äta godis på sota helgdagar som ex påsken  Jag äter inte så mycket sånt nu heller så jag tror inte det ska bli så himla svårt faktiskt... Men vi får väl se   

Ligger just nu i min mysiga säng och kollar på solsidan säsong 3 som jag fick i julklapp. Har även säsong 1 & 2 och nu har jag ju trean också :) Jag dricker vaniljte och äter popcorn!! :) Mumma <3

Fredrik: Viktor, vad har du för ambitioner?

Viktor: Vad pratar du om?

Fredrik: Ja alltså vad vill du bli när du blir stor?

Viktor: Jag vill jobba i scharken på ica

HAHAHAHA STÖRT SKÖN

Är nu äntligen hemma efter ungefär 7 timmars bilåkning med ett stopp. Innan vi åkte från Sälen tänkte jag att vad skönt, nu ska jag sätta i hörlurarna, lyssna på skön musik och luta mig bakåt... Dream on säger jag bara när man har två små skyskon som inte kan vara sams i 2 sekunder ens! När jag äntligen hittade en tyst minut så la jag mig bakåt, vad fick jag för det? Jo ett slag i ansiktet av min bror   

Aja, är hemma nu i alla fall, i mitt rum där jag kan stänga in mig   

Peace  

Godnatt alla fina loggläsare, ska försöka sova snart! Imorgon blir det en lång dag för mig och ca 8 timar i bilen... Blir kanske inte så mycket blogg för min del, elller jo, på kvällen :) 

Puss kram och godnatt

Sitter just nu och kollar på en helt underbar film på kanal 1 :) Den är så fin med ett fint budskap!! Om ni inte har sett den tycker jag verkligen ni ska kolla!! Man blir så glad av den filmen!! Och jag gillar utroppstecken , haha 

Idag var jag och min familj på after ski för första gången denna veckan! Jag brukar annars älska att vara där, lyssna på härlig musik och se lite småpackade människor som knappt kan prata men idag var det inte lika kul! 

Jag satt på en stol och var helt inne i min egna värld, skulle jag tagit kort på mig skulle jag nog velat rycka lite i mig... Pappa vände sig till mig flera gåner och sa att jag skulle se lite glad ut. Mamma höll på att peka på massa killar och sedan blinkade hon mot mig, som att jag skulle tycka dem var jättesnygga. Jag orkade bara inte! Jag kunde inte ens titta på en kille utan att mamma frågade mig om jag tyckte han var snygg...

Jag såg andra ungdommar, både killar och tjejer som satt och hade jätteroligt! Både kärlek och kompispar. Och där satt jag, 17 år, på en stol bredvid mamma och såg allmänt dyster ut! Just då ville jag bara sjunka igenom golvet och försvinna!

Ibland tänker jag, "vad är det för fel på mig"? och vad gör jag för fel?? Varför var det inte jag som satt där och hade kul med några kompisar, jo det är för att jag inte har så många kompisar

Dem jag har är jag så otroligt rädd om och dem skulle jag inte vilja byta ut mot någon annan i världen, men det hade ju inte skadat att ha i alla fall två kompisar till...

När jag skulle gå på toaletten var det en stor man som gick rakt in i mig, och han kollande inte ens... Såg han mig inte? Aja, där satt jag och försökte att le, och se ut som jag älskar livet... Vilket inte gick så bra 

Jag blir så glad av alla snälla och fina kommentarer jag fått!! Tack så jättemycket, och jag kommenterar alltid tillbaka så länge ni inte bara skriver, kolla min blogg eller något liknande