Jag känner mig genomskinlig men ändå stängd, som en liten mussla... Vissa saker känns det som alla vet, att det räcker med att kolla på mig för att veta, för att förstå. Samtidigt känner jag mig väldigt stängd. Varje gång någon frågar mig hur jag mår så säger jag bara "bra", jag undviker ofta att prata om mig själv och jag sätter ofta på ett leende, ändå känns det som folk vet. Jag vet inte ritigt vad jag har gjort, hur kunde allt bli såhär? Hur kunde min självkänsla sjunka från 100 till 0 på mindre än en vecka, eller gjorde den det...?? Jag vet inte... 

Jag har på senaste tiden hört många säga och sett många skriva: Livrädd för att leva, dödsrädd för att dö!

Jag tyckte först att det lät rätt destruktivt om jag ska vara ärlig, men ju mer jag hör någon säga eller ser någon skriva det håller jag med mer och mer. Man vet inte vad livet har att erbjuda, man vet inte vad som väntar. Det kan vara det mest roliga och det mest spännande med just livet men det kan också vara skrämmande. Vi lever ju för dagen, hur många planer och drömmar vi målar upp för oss själva så kan man ändå inte åka fram i tiden... Samtidigt vill nog ingen av oss faktiskt dö. Dör man får man ju aldrig reda på vad som skulle hänt sedan. Eller kanske får man det?? Jag vet inte, vad händer efter döden??

Aja... jag tycker i alla fall att det citat är väldigt rädd och sant om man tänker efter. 

Nu är det endast en dag kvar till julafton, en endaste natt, enbart några timmar... Det är rätt mysigt att bara vara familjen och att vara här uppe i Sälen över jul. Jag vet inte varför men jag är rätt så opepp... Orkar inte rikigt med alla julförberedelser, så mycket man planerar, gör i ordning och springer och yrar på stan efter julklappar bara för en dag. Jul är ju bara en dag!! 

Jul är en familjetradition som jag alltid älskat, men just nu hade det inte gjort mig någonting alls att hoppa över julafton. Tänk om man kunde somna ikväll och vakna på tisdag igen... Nä jag ska inte vara så negativ, visst ska det ändå bli lite mysigt!! Hoppas ni alla får en jättemysig jul tillsammans med dem ni älskar

Har ni någonsin haft känslan, hur det skulle känts att vara henne eller honom! Jag har det ofta. Ibland när man ex kollar på en film tänker man ofta, varför händer inte detta mig?? Varför kan inte jag vara lite mer som henne?? Eller, tänk om någon kunde göra så mot mig!

Här är tre tjejer jag tycker är jätteduktiga och begåvade och Demi Lovato är min förebild

Stay strong <3

Just nu, efter ännu en skiddag sitter jag med min lillasyster och lillebror och kollar på bröderna lejonhjärta!! Min bror är 4år och det är första gången han kollar på det, rätt roligt faktiskt! Var tvungen att sätta mig i soffan bredvid honom, men man kan undra vem som ville det mest, han eller jag ?
Jag kom ihåg när jag såg den filmen för första gången, den är lite läskig det får jag erkänna

Nu sitter jag med myskläder i soffan, med tända ljus och kollar på tv. Har just spelat lite kort, druckit te och ätit choklad med min älskade familj. Mörkret har lagt sig och det är svart på himlen, med den vita snön lyser upp träden och marken utanför fönstret. Mitt liv skulle kunna vara perfekt precis just nu..

Jag mår bra, men ändå är det något som inte är just "bra". Vet inte riktigt vad det är med mig nu förtiden men jag har nästan ingen ork och jag känner mig allmänt nere hela tiden... Känner även att jag bara klagar hela tiden, ingenting är bra...

Varför klagar jag? Jag har ju en underbar familj och två helt fantastiskt bra vänner som jag inte vill byta ut, ens mot 100 andra! Jag är hyfsat duktig i skolan och jag har människor runt mig som bryr sig och är såå snälla. 

Jaja, ni ska inte behöva lyssna på mina "problem", inte just nu i alla fall   

Här kommer en liten fin dikt som jag tycker stämmer ganska bra. Måste bara passa på att inflika att det såklart även kan vara en han!!

Jullovet kom precis i rätt tid känner jag! Hela denna terminen ahr bestått av plugg, läxor och mer plugg... Hela livet har kretsat runt skolan, i alla fall för mig. Men sedan kan jag ju säga ärligt att jag faktiskt överarbetat uppgifterna lite också, har så högra krav på mig själv... Gör jag inte bra ifrån mig blir det som ett krig mot mig själv  

Mitt liv har verkligen gått upp och ner det sista, mest ner, så detta lovet är helt perfekt. Bara ta hand om sig själv, sova länge på morgonen eller varför inte sova hela dagen  

Under detta lovet ska jag verkligen ta hand om mig själv och försöka hämta upp det jag tappat på vägen   

Hoppas ni ocskå har det jättebra och tar hand om er själva. Man missar lätt det när man har mycket annat att tänka på. Speciellt om man går i tvåan på gymnasiet, tro mig

Hej alla fina!

Decemberkyla, snökaos och mörka dagar... Visst är det mysigt såhär på julen, men man blir rätt deprimerad av den mörka kylan.

Har ni sett en sida på facebook som heter "trygg utan garderob"? Det är en helt fantastisk sida men många rörande berättelser men framför allt starka personer. Det är en tjej som har starat denna sida och på bara någon vecka var det över 2000 personen med i gruppen. Syftet var väl från början att det var HBTQ personer och det är det också men det är väldigt mycket mer nu. Folk kommer ut ur sin garderob och berättar saker. Har ni inte sett detta så måste ni verkligen göra det! 

Det finns folk på den sidan som skriver så negativa och taskiga saker som man blir så himla arg på, men själv är jag för feg för att skriva eller kommentera något. Såklart är det jag tänker och skulle skrivit posetivt. Gilla brukar jag göra. Därför tycker jag att de personer som skriver (och är seriösa) är såååå himla starka och fina. Jag blir rörd varje gång jag går in på den sidan. 

Hade jag varit lite modigare hade jag också kanske lagt upp något men vet inte riktigt om jag skulle våga... Ibland känner jag att mina "problem" håller jag hellre för mig själv för jag är så rädd att folk ska dömma mig och jag vet seriöst inte om jag skulle klara negativa kommentarer... I alla fall inte när man tar modet till sig och berättar något

PS. OM NI HAR FACEBOOK MÅSTE NI GÅ IN OCH KOLLA!!!