Har äntligen fått en praktikplats, har dock fixat den själv, inte skolan. Men känner mig rätt stolt över det ändå :) Imrgon börjar jag, 08:00 på en skola här i närheten, en särskola för barn mellan 6-13år! Det ska bli väldigt roligt och spännande. Får nog ta och sova snart om jag ska orka upp imorgon.

Pappa har gjort nya "regler", haha. Frukost klockan 07:00 imorgon, kommer jag inte ner och äter så bär han ner mig.. Haha du är söt du pappa  

Min blogg är lite som en dagbok, det är skönt att få skriva av sig lite ibland, och man får bortse från alla dumma kommentarer man kan få.. 

Idag har jag varit och träffat en psykolog tillsammans med min pappa. Det var första gången hos henne, har varit hos en annan innan, men hon skickade en remiss vidare så aa... Men i alla fall... Vissa saker tar jag för lätt på, och vissa saker för hårt. Så är det med allt, jag har en "on" och en "off" knapp och inget där emellan. Jag vet egentligen inte vad "lagom" är förnågot. Jag inser inte allvaret med mig själv, kan för tillfället bara se andra. Det här blir bara värre och värre, mitt liv går sakta med säkert ett trappsteg ner för varje dag. Vissa dagar går det såklart upp också, men mest känns det som det går ner. 

Det kan ibland vara jobbigt att höra någon annan säga saker och ting även fast man vet om det själv. Jag har haft lite svårt med maten och så den sista tiden, men jag har även haft svårt att erkänna det för mig själv att det har varit så. Jag går liksom vård och omsorgon på gymnasiet så jag är så medveten om hur jag mår hela tiden, vilket också kan vara lite jobbigt ibland. Men i alla fall, det där med maten. Psykologen jag gick till idag ville boka in mig så snabbt som möjligt hos en läkare, hon sa att det kan röra sig om en ätstörning. Jag blev stel i hela kroppen när hon sa det!

Ena sidan av mig sa, "jag vet, jag vet", en annan sida sa, "nu ska jag äta mig fet, jag har ingen ätstörning!", och en sida sa, "vad är det?".

Snacka om att vara delad på tre... Åhh orkar inte med detta mer! Är så trött på all skit, jag har ingen annan att skylla än mig själv, så den ända jag är arg, förbannad och ledsen på, är mig!!! Men jag är lite rädd också

Det gör ont i hjätat att se dessa söta barn, man ser i deras ögon att dem skriker efter hjälp

Jag skulle vilja göra allt, rädda hela världen men det är omöjligt. Jag gör ju allt jag kan, men

det räcker inte alltid. Jag har ett fadderbarn, skänker kläder mm, och jag SKA åka som

volontär när jag gått ut gymnasiet. Risken med att åka som volontär är att man när man ska

åka hem vill ta med sig alla barnen hem, men det går inte! Det gör ont i mig, att vissa har det 

såhär. Det gör ont i mig att veta att jag gör allt jag kan, men ändå räcker det inte. Det gör ont

i mig att se barn som utsätts för våld, tvingas arbeta, inte har någon familj eller barn som lever

på gatan. Det gör ont!

Vi lever inte direkt i en fin värld, jag vill fixa allt men jag kan inte. Snälla hjälp till ni med  

Satt säkert en halv timma framför brasan idag, nu ikväll. Bara kasta in mer och mer ved, såg veden sakta falla ner, medans elden steg upp i den nu gansa rökfyllda skorstenen. 

Jag kände hur mina kinder blev varmare och varmare av elden framför mig. Jag kände en lugn, en svalkande känsla genom hela kroppen, trotts att min tempratur sakta steg. 

För första gången idag kände jag ett lugn, harmoni, problemlöshet och i alla fall lite som en människa. Hela denna dagen har gått till att springa runt, hämta och lämna dator, springa upp och ner för trappor, ha bråttom till buss och spårvagn, försöka koncentrera mig på de tråkiga lektionerna och med allt detta missade jag lunchen i skolan och åt bara ett halvt päron på hela dagen.. Inte lika bra. Kände i slutet av skoldagen att jag blev lite skakig, inte så konstigt kanske.

I barn finns en livsglädje, ett vackert ljus,

en värdeful vardag och massor av kärlek

En dag fulld av olika känslor och tankar! Denna dagen har varit allt annat än lugn. Det har ändå varit rätt lugnt men inte i mitt huvud. Det har snurrat runt sååå mycket.. Stackars huvud. Har i alla fall kommit ned i varv lite nu. Lyssnar på härlig musik, dricken te, har en varm go vetekudde på nacken och sims 2 är i full gång med installationerna. 

Såra mig hellre med sanningen än

att göra mig lycklig med en lögn.

Sanningen sårar för en stund, men

lögnen sårar resten av livet.

Jag tror nog alla kan känna igen sig lite i denna bilden!

Hur ofta kollar man sig i spegel och säger wow, vad snygg

jag är idag?

Nja inte så ofta kanske. Men det borde man göra!!!!

Det är såhär det borde vara! Man borde kolla sig i spegel

och älska sig själv för precis den man är! För ni är fina